linaschultzberg

Hör och häpna! Idag, när jag som bäst höll på att måla huset, började någon spela dragspel högt och tydligt, precis runt husknuten. En visa som jag bestämt kände igen, även om jag inte riktigt kunde placera det. Sen tänkte jag, "hur många spelar dragspel på min gård." och förstod ganska snabbt att det var min musikspelare som stod för skönsången. Det finns inget som får mig att skratta så hjärtligt som äppelbo gånglåt mitt i vintern i Australiens land. Den välkända och eländiga midsommarlåten, som har spelats varje år, varje midsommar och av varje spelman i trång folkdräkt. Jag kunde inte för mitt liv förstå varför äppelbo gånglåt hade hamnat i min spellista döpt "Australien". Sen fick jag svaret. Det är Fredriks favoritlåt. Nej, skämt och sido, han hade lagt den där för att spela in den på våran svenska kompis i Australien, miss Mias, telefonsvarare på midsommar. Vilket jag faktiskt minnsatt vi gjorde, nu i efterhand. Och där blev äppelbo gånglåt kvar, så idag fick jag mig ett rejält skratt. Den gjorde mig så glad att jag började dansa midsommardans för mig själv i köket, medan den trallade vidare. (ps, ingen trallar i äppelbo gånglåt, det är äkta spelmansmusik från Dalarna, och då trallar man inte, minnsan). Hör sen. Detta fick mig att tänka på vad ni i Sverige gör denna sommar, och hur eran midsommar, med denna låt, var. Den fick mig också att göra ett löfte med mig själv. Lyder: ingen mer midsommar utomlands. Jag kan spendera alla mina resterande dagar utanför Sverige, bara jag får midsommarafton på hemmaplan. Löfte.

Något mer som gjorde mig glad idag, utöver äppelbovisan, var mitt nya fritidsintresse. Fyrhjuling. Eftersom vi har ett okänt antal fyrhjulingar stående här passade jag på att låna en, och utforska närområdet. Det började dock annorlunda. "Ska jag starta den åt dig, så du kan köra hem?" frågade mr Fredrik. "Jag kan själv" testade jag. Men jag kunde inte ens hitta en växel som tog mig framåt. Eller bakåt, för den delen. Fredrik visade mig lite snabbt att "man måste faktiskt trycka här för att få ur neutralen, bla bla bla bla, lyssnar du, lina, hoho?" jag lyssnade delvis. Tittade på resterande knappar delvis. "Jaja, jag fattar, nu åker jag hem" sa jag. Bara hem, ingen annan stans, för det är farligt, enligt honom. Bla bla bla. "Kör inte fortare än 25km/h och använd bara ettan och tvåans växel" lyckönskade Fredrik oroligt. "Hur många växlar finns det?" frågade jag och susade utan att vänta på svaret iväg. Inte i 25. Inte på tvåan. Wiiiihooooooo. Sen vände jag om för att hämta en hjälm, när jag märkte att jag nog inte skulle hålla varken 25-gränsen eller körsträckan som jag blivit tilldelad! Wihooooo. Jag upptäckte att den hade fem växlar, och att den går långt över 25. Imorgon är jag ledig. Kanske borde jag smyga upp innan Fredrik vaknar och åka på äventyr ensam, lagom långt äventyr för att hinna hem innan han misstänker något, så han slipper oroa sig. Annars får han ta sig en egen leksak, så kanske vi kan åka på picknick tillsammans. I 25 km/h. Tjoho!