linaschultzberg

Jag har längtat till denna helg under hela veckan nu, och äntligen är vi här. Nu kommer jag få ha Fredrik för mig själv i två fina dagar, och ingen traktor, inga får, ingen veteskörd och ingen tidig morgon ska få störa! Det har varit fullt ös sedan vi flyttade hit, jag börjar nästan länna mig yr av allt stoj. Kanske, kanske börjar allt gå i normaltempo nu? Tummarna i hårt grepp, håll era tummar ni med. Helgen började fint. I morse vid frukosten pillade Fredrik på Ipaden, och plötsligt strömmade "fredagsmys" ut ur högtalarna. En mycket löjlig låt, men ack så fina minnen. http://open.spotify.com/album/3YeElDxouXGSen2OiukOxq. (Om man vill lyssna på den får man kopiera adressen själv, för jag har glömt bort hur jag formaterar en klickbar länk, förlåt. Men jag ska ta reda på, inom kort) För över ett år sedan, då vi fortfarande bodde i Stockholm, spelade vi denna låt varje dag innan vi sprang till tunnelbanan och där skiljdes åt, en till skolan, en till jobbet. Den förklarade "helg", ett par lugna andetag efter en hel vecka av panik i skolstress med tentor och examineringar. Även fast fredagen var en hel dag till "to go"6 innan helgen kunde ta vid så kändes det bra, vi gick runt hela dagen med en bubblande lycklighetskänsla i magen, tills att vi slutligen kunde dimpa med i soffan fram emot eftermiddagen. Stockholmslivet ger mig en speciell känsla, en otroligt vacker känsla på något sätt. Fastän universitetsstudier nästan tog livet av mig vissa dagar var livet i Stockholm enkelt. Ett sådant liv som alla borde testa på. Massvis med nya kompisar medföljer i ett studentpaket, framför allt Lina Marcella satte sig fast i mitt hjärta. Massvis med sena kvällar inför tentor. Massvis med kaffe, både på favoritcafeet på söder och take awaykoppar på centralstationen. Otaliga gånger på Stockholms bästa grekrestaurang "Sonjas grek". (ligger på Bondegatan 54 på söder, precis brevid Vitabergsparken för den som har vägarna förbi. Ps, detta är ett "får inte missa" ställe, precis som "Jockes cafe" på Swedenborgsgatan 25' 100 meter från Stockholm Södra station. För övrigt heter det inte Jockes, egentligen. Officiella namnet är Baresso, så vitt jag minns det.) Fönstershopping, stadsdelsstros, till och med turistäventyr. Väldigt, väldigt snålt om pengar (eftersom att hyran var i höjd med våran vän Anders Lif, och han är ändå nästan 2 meter hög. Lång. What ever). Ändå väldigt enkelt. Lätt. Vackert. Bra. Om jag någonsin flyttar tillbaka till Sverige så vet jag vart jag vill hamna. Jag vet var mitt hjärta hör hemma.