linaschultzberg

Den som berättade för mig att brunormen inte härjar omkring den här tiden på året ljuger, för idag såg jag en. Å ena sidan död, delad i mitten, efter att Fredrik råkat köra över den med grävmaskinen, men ändå. Å andra sidan, ändå en brunorm, som levde loppan på gräsmattan, kort innan. Dödsångesten kom tillbaka, så jag bestämde mig för att gå in och koka kaffe istället för att stampa runt i gräset för att måla huset. Och nu är jag här. Det blåser storm ute, så lik bra var det. Eftersom att väggarna i husen enligt Australiens arkitektur bara är en tiondels tjocklek av vad svenska ytterväggar är (på grund utav klimatet) så låter det som att det blåser minst lika mycket storm här inne. Om våra fönster inte blåser bort idag så ska jag köpa något fint och ställa i dem till helgen. På brädan, givetvis. Inte i fönstret. För övrigt, fönster här består bara av en ytterst tunn och vek glasskiva, inte alls som våra maffiga, med dubbla glas och persienn i mitten. Nej nej. Detta betyder att persiennen sitter utanför glaset, men innuti huset, för den som äger en persienn. Där jag jobbar finns det hundratals. Att damma svajiga persienner är inget Lina-göra precis. Efter fem minuter var jag så frustrerad att jag funderade på att säg upp mig och åka hem till Sverige. Sen ryckte jag mig själv i kragen och dammade persienner ytterligare sex timmar. Jag avslutade gårdagen med att mata grisarna med päron. Det tycker jag att mamma gris är värd. Hon blir mamma denna vecka, förhoppningsvis. Då ska jag äntligen få mig en efterlängtad hund. Kind of "hund" iallafall. Nöff nöff. Hoppas "hunden" inte äter upp min nya kuddar och filtar. Det vore förargligt, som mormor skulle ha uttryck det. Minst sagt. Trots att dem var på rea.