linaschultzberg

Jag insåg nyss ett litet och hujedamig så roligt stavfel, i föregående inlägg. Fåren hade stått och betat i hagen i kvällsregnet och pälsen var nu dygnsur. Jag vet med stor säkerhet att det heter dyngsur. Sur av dynga. Inte dygnsur, som 24-timmars surmulenhet. Hihi. Little miss fix it. Jag har gett många notiser om felstavningar och särskrivningar genom mina skolår, speciellt riktat till allas våran Mandana, som varken vet ut eller in i svenska språket. (Vet hon ut och in på sin iranska, undrar vi nu, men får aldrig svaret eftersom att vi inte förstår den iranska grammatiken ändå) Idag ger mig min petighet backfire. Fire back on me. Jag hoppas att Mandana får sig ett gott skratt. Skadeglatt skratt, säkerligen! Men på tal om dygn(24 timmars)sur så har jag haft ett surt dygn. Ett tårfyllt och löjligt känslosamt dygn. Vid niotiden, efter att ha skickat 400 får med slaktbilen/fraktbilen, beslutade jag att aldrig, aldrig, aldrig mer peta i mig en endaste bit av lammkött. Någonsin. Klarade inte av tanken på de gulliga keldjuren. På tallriken. Med sallad och hasselbackspotatis. En lördag. Fy. Vid lunch fick jag reda på att vi på gården skulle slakta några stycken redan samma eftemiddag, för att äta gott de närmsta veckorna. (För gratis är gott, oavsett gulligt eller ej, anses det här). En timme senare fick jag reda på att Fredrik skulle hjälpa till, och strax därefter fick även Fredrik reda på den informationen. Igenom telefonluren såg jag hur hans ansikte bytte färg från normal tiill vitare än normal. Han är en duktig farmare, men absolut ingen tuffing, en tuff farmare som dödar djur utan vidare. Kanske inte ens för gratis-principens skull. Sen, ja, sen kan ni lista ut resten på egen hand. Jag flydde fältet så fort jag kunde, men kunde inte undvika att höra hur lammen började stampa i panik i stallet, trots att jag höll för öronen jättehårt. Jag kröp upp i soffan och grät en skvätt, sen ringde jag mamma för medhåll. Stackars små. Nu är frysen fylld till brädden, jag vågar absolut inte öppna dörren och kika in. Orsak: ja orkar inte torka spya från köksgolvet. Jag trodde att jag var tuffare än jag är. Mer hårdhudad än jag någonsin kommer att bli. Hemskheternas afton. Jag kommer garanterat drömma mardrömmar om får inatt. Och jag kommer inte kunna krypa upp i Fredriks famn för lite trygghet och omhåll heller. Han luktar får. Levande får, dött får. Ulligt får, gulligt får. Får. Bää.