linaschultzberg

Idag sänder jag live från jobbet, minnsan! På kafferasten, såklart! Tro inget annat, nej inte är jag en latmask inte! Som sagt, jag har kafferast nu, och bör med största säkerhet inte pilla på denna manick, så som mina händer se ut. Krämvita, aningen beiga nästan. Precis som alla väggar inom kort. Jag målar ett hus. Ett stort hus. Gigantiskt. Idag har jag rollat alla tak och är mer eller mindre prickig på hela kroppen. Imorgon ska jag fortsätta med alla väggar, en andra gång, eftersom att jag slet med första lagret dagen innan igår. Där emellan, igår, putsade jag fönster i nära på nio timmar. I ännu ett slott, med många glasdörrar. Gårdagen innehöll många vingliga moment, och dem är inte färre idag. Om någon frågar mig hur mina armar mår i nuläge kommer jag inte svara, utan istället brista ut i ett stort gråt som förklaring. Eftersom ni inte kommer få chansen att höra detta grin ger jag er det i klartext istället: aningen ömma. Nu ska jag upp på stegen igen, wiho. Och för övrigt funderar jag på att slänga ner bloggen tills vidare (absolut inte för gott!) för detta enformiga liv på farmen är inte ens värt att anteckna. Resterande dagar en mycket lång tid framöver kommer innehålla samma sak vilket också kommer leda till att inläggen kommer att bli mer och mer lika och snart flyta ihop till en enda stor gröt. Geggig gröt. Jag ska ge den en sista funderare, och händer det något riktigt kul och ruggigt pännande i eftermiddag så får det vara ett tecken på att jag måste fortsätt skriva, för att berätta om allt fantastiskt roligt som farmen erbjuder och som händer oss här borta. Om resten av dagen är skittråkig och precis som alla andra eftermiddagar så är det ett tecken likväl. Att sluta med bums. Slurpar nu upp det sista kaffet ur termosen och avslutar med en skål. Skål.