linaschultzberg

Varning! Om du tycker att det ar jobbigt att lasa en text pa svenska, utan alla svenska bokstaver sa bor du dra dig ur redan nu, for har kommer en upppdatering fran Australienskt tangentbord, och som sagts sa manga ganger forut: engelska spraket glomde bort dem tre mest alskade bokstaverna i sitt alfabete. Oturligt nog. Stackars sjalar. (Inte en sjal man virar runt halsen en kall hostdag, utan en sjal som lamnar kroppen nar man dor, got that?) Lassas att ni ser prickarna och ringarna over mina a och o sa gar det sakert battre att lasa. Ok.

For tillfallet sitter jag pa jobbet och viftar pa tarna. Mer an sa kraver inte min chef, och det tycker jag ar underligt. Jag uppdaterar min blogg, laser en medelmattigt rolig men valdigt tjock bok och viftar pa tarna for att fa dagen att ga. Veckorna att ga. Och anda trillar kosingarna in. Det ar mycket jag annu inte forstar med Australien inklusive deras kultur, och hur deras arbetsmoral fungerar (eller INTE fungerar kanske vi ska saga!) ar absolut en av sakerna jag fortfarande funderar over dagligen. Hur som helst, det ar val pa ett satt bra att jag inte behover ta mig vatten over huvudet pa mitt nya jobb - att ha sa lite som jag har att gora ger mig mycket tid att fundera pa framtiden. Mycket mer tid an jag behover att fundera pa framtiden faktiskt. Men eftersom jag anda sitter pa den overflodiga tiden sa funderar jag. Om inte allt for langa ar jag redo att lamna "country Australia" och slanga mig ut i ett annat sorts aventyr -men mer om det snart.

Som sagt sa sitter jag pa jobbet, och nar jag val jobbar sa ar jobbet i sig helt okej. Jag jobbar pa ett foretag som hanterar spannmal, och min specialite ar vete och durumvete. Kanske lite havre ibland. (Sidnotis: ordet havre paminner mig om hur mormor sjunger julsangen "skara skara havre" varje jul, medan hon tvingar alla slaktmedlemmar att halla varandra i handerna och dansa lite tafatt runt hennes plastjulgran i vardagsrummet. Det gor mig full av skratt. Hon ar den goaste mormorn i varlden). Jag ler ett brett leende och halsar alla lastbilschaufforer godmorgon/goddag/godkvall (beroende pa tid pa dygnet) och trycker pa en knapp pa min dator. Pillar in lite testresultat och signerar en hel dros med papper. Ler lika brett nar chaufforen har dragit sina dagliga men ack sa daliga skamt och lamnar kontainern som ska forestalla mitt kontor. Det ar latt. Lite for latt for att vara sanningsenlig. Men jag gor ett bra jobb och far som beloning isglass av min chef med ojamna mellanrum (vilket gor mig extra glad och jag trycker da pa den enda knappen jag behover trycka pa extra duktigt resten av dagen?)Sen jag borjade pa GrainCorp (det heter sa, min sloa arbetsplats) har jag borjat tanka alla viktmatt i tonn, istallet for i kilo och gram. Nar jag staller mig naken pa vagen i mitt badrum konstaterar jag glatt att "jo, visst tusan vager jag fortfarande 0.06 tonn, sa bra". Man skulle kunna kalla det arbetsskada, men man kan ocksa se fran en annan vinkel - jag har blivit valdigt bra pa att omvandla alla tankbara matt till ton, vilket kanske kommer vara nodvandigt nagon gang senare i livet. I och med mitt jobb pa GrainCorp har jag ocksa utvecklat en annan formaga: Jag kan namnge alla 97 olika sorters lastbilar genom att bara rakna antal dack och vagnar. Jo, det ar sant. Jag kan dessutom i mitt huvud skrapa fram informationen om hur mycket som ar den lagliga maxlasten. I tonn, givetvis. Vem har sagt att det har intelligensbefriande jobbet jag har inte okar min intelligens? Jag marker nu, det stammer ju inte. Jag lar mig massvis varje dag, aven om det jag lar mig sakerligen inte kommer klassas som en viktig kunskap om man ser pa vad som klassas som viktig och oviktig information i samhallet. Men med det undrar jag: Vem i hela vida varlden vill inte kunna veta hur mycket en lastbil med 10 axlar och tva slap far vaga, utan att behova kolla pa en fusklapp? Svar: Alla vill. Iallafall alla hillbillies har ute pa landet.

Pa tal om hillbillis, lite sa lever jag mitt liv just nu. Som en hillbilli i ett samhalla som liknar High Chapparall. Med det menar ajg att allt ar lite upp och ner, lite hur som helst, att ingen riktigt bryr sig i lagar och regler, att alla gor lite som dem vill. Australien i stora hela ar ganska civiliserat, ungefar som ett vanligt land, kanske kan man dra en parallell till Sverige och det svenska samhallet. Men sen kommer man till de odsligare delarna av landet, den sa kallade landsbyggden, och plotsligt far man en kansla av att man befinner sig i ett annat land, langt ifran sjalva landet vi befinner oss i. Har ute pa landet rycker cheferna pa axlarna och sager "ta med dig en bra bok" nar man fragar om nya arbetsuppgifter. Har ute sager man ratt och slatt "bara du stanger av lyset pa bilen sa du inte syns i morkret sa haller du dig ifran polisen nar du har alkohol i blodet men maste ta dig hem", vilket ar nagot av det dummaste jag hort. Att kora alkoholpaverkad mitt i natten utan lysen pa bilen, nej, det kan inte vara halsosamt minnsan. Men kan du undvika polisen pa ett eller annat satt och darmed kunna kora dig sjalv hem efter barbesoket, ja, da funkar det alltid. Allt funkar har ute pa landet. Har ute klammer man in minst fem stycken av ordet "fucking" i varje mening. Det brukar lata ungefar sahar: Today I fucking hit a kangaroo on my way to my fucking work, and the fucking animal just jumped out right in front of my fucking car, I can't fucking catch a break, can I? Stupid fucking roo! (Mening tagen ifran samtalen pa morgonens fikarast). Jag kanner inte av "du blir som du umgas"-syndromet annu, men jag ser hur Fredrik blir tuffare och tuffare, sager "fucking tvatt" till tvattmaskinen ibland och undrar "varfor vara fucking hons skiter fucking overallt?" Jag tror harmed bestamt att vi maste flytta. Det med baska! Ett fucking liv som det har ar inte min fucking grej, for att uttrycka sig ratt. Eller fel, beroende pa vem man talar med.

Och pa tal om att flytta ifran denna landsbygd, som jag nu har forsokt att lara mig att leva med i over fyra manader utan storre framgang, vill jag meddela att dagen ar inne snart. Jag forsokte plantera blommor men jag glomde att vattna, jag forsokte alska mina grisar men dem luktar for illa, jag forsokte njuta av att kunna hamta agg i tradgarden istaller for att kopa agg pa affaren, men aggen smakar konstigt och hons ar verkligen dumma djur. Jag forsokte ata lammkott efter slakten pa garden, men bara tanken gor mig spyfardig. Med det sagt sa tror jag ni forsta att jag har fatt nog. Det enda bekymret nu ar att vi inte riktigt har en plan. Ska vi ta varat pick och pack och bara flytta till en stad for att soka nya jobb, eller ska vi kopa ett boende pa hjul (jag kan inte ens saga vad det ar, for det ar for pinsamt och kanns lite for medelalders for min smak)for att kunna aka pa en hejdundrande resa runt i landet forst? Jag ar mycket spand pa att fa sa vilda krokodiler och klappa vilda delfiner, men vill jag slosa bort alla mina pengar och leva loppan ett taf for att sen vara tillbaka pa ruta 1, utan pengar och utan jobb igen, nar resan ar over? Jag forsoker att disskutera saken med mannen dar hemma, men eftersom att han numera mest sager natt i stil med "fucking husvagn vore bra, men har vi nan fucking dusch da eller ska vi fucking lukta som fucking apor?" sa tror jag att jag maste flytta forst, lara Fredrik prata fint igen, och sen disskutera saken pa nytt.