linaschultzberg

Idag sitter jag pa en stol och solar mig, samtidigt som jag jobbar lite emellanat, mest darfor att jag inte maste jobba pa mitt jobb. Och lite eftersom att ryktet "Australienare ar de lataste folket" ar sant som nagon har sagt det och jag har bestamt mig for att forsoka passa in i den nya kulturen, hur svart det an ar! "Ta seden dit du kommer", som vi alla sa manga ganger har hort, ar inte lika latt som man tror, tro det eller ej. Vissa dagar forstar jag hur invandrare i Sverige kanner sig som radjur i stralkastaren, for lite just som ett radjur kanner jag mig i Australiens skona land ibland. Kulturen krockar dagligen, australiensare har verkligen en underlig kultur, samtidigt som mycket ar valdigt likt ett svenskt samhalle. Jag tanker inte ens rabbla upp alla de ganger jag har tappat hakan over hur dumt australiensare tanker angaende vissa saker, och jag tanker inte ens specificera alla de ganger jag har skrikit ut min ilska over hur intrangda i sin egen lilla bubbla de flesta australienare otroligt nog ar. Jag ska inte heller rakna upp de ganger jag har sagt att jag inte kan forsta hur Australien ar ett av varldens mest valmaende lander ekonomiskt, nar de flesta faktiskt tanker som idioter och har over lag idiotiska asikter. For trots alla brister i Australiens folk, land och kultur sa finns det en skonhet, val gomd. Och det ar det som ger mig skal att stanna kvar. Det ar ett fantastiskt landskap, havet glittrar alltid och solen skiner nastan jamt. Det ar som taget ur en prinsessa-prins-bal-pa-slottet-drom. Och folk ar faktiskt vanliga. (Vanlig som i "Ah vad vanligt av dig att hjalpa mig att bara hem mina tunga matkassar fran affaren".)Vanligare an i sverige. Mer hjalpsamma. Mer oppna. Storre karaktar. Tack till befolkningen i detta vansinnesland, for deras vanlighet och hjalpsamhet.

Om jag tanker efter sa ar det faktiskt inte mycket mer an ett brusande hav, en vit sandstrand, vanligt folk och soliga dagar som jag behover i mitt liv just nu. Jag ar mycket nojd over att ha flyttat hit, om an jag saknar Sverige och det lilla hostkyliga ibland. (Vilket i och for sig borde vara over och ha ersatts med bittra vinterkylan i nulage?) Och tanker jag efter lite till sa ar det inte mycket som jag saknar i hemifran heller. Forutom foljande saklart: Min familj och mina vanner, filmjolk, skagenrora, falu ragrut, bacon, falukorv, gevalia bryggkaffe, polarkaka, kebab, graddfil, farsk jast att baka med, saltlakrids, herrgardsord och svenska julsanger nu nar juletiden borjar narma sig. Nar jag tanker efter ar det mesta jag saknar en del av matkulturen, och eftersom jag forsoker att passa in i den australiensiska kulturen sa rycker jag darfor pa axlarna och sager "sant ar livet baby". Hade jag inte bestamt mig for att forsoka vanja mig och passa in i den har galna kulturen sa hade jag istallet funderat pa att oppna en svensk importbutik, mest for att tillgodose mina egna behov, men aven for andra utlandssvenskars skull. Men nu ar det ett "No worries darlin" for "allt ordnar sig" har. Om man ska tro pa vad "the crazy people" sager.