linaschultzberg

Hej och förlåt. Hej för att det var länge sen sist. Förlåt för samma anledning. Jag skulle kunna säga att jag ska bättra mig, att jag ska lova att skiva ett inlägg från denna sida av jorden minst varannan dag, att jag ska ringa veckovIs, att jag ska skicka bilder och berätta hur jag har det. Jag skulle kunna säga vad som helst, men om jag lovar att göra ovanstående tll punkt och pricka så skulle jag ljuga. Jag harför övrigt haft två fantastiska veckor, bed beök ibåde storstaden Sydney och mellanstorstaden Toowoomba. Vi har bott flott på fina (och alldeles för dyra, när jag tänker efter!) hotel, vi har ätit gott och promenerat vid havet. Förra helgen, som spenderades i Sydney, var full av liv. Vi besökte Imax i Darling Harbour och såg där en film, på världens största bioduk. Enligt Fredrik var det det grymmaste vi gjort, enligt mig var filmen skitdålig. Det beror på hur man ser saken, kom vi överrens om. Vi åt tapas i hamnen och var ännu en gång överrens - Sydney har för många turister (trots att vi var yttterligare två) för att det ska kännas genuint och mysigt. Miljonstaden, med miljontals invånare, känns trots sin turistfälliga charm som ett bättre alternativ än Sherwood-farmen. På någon sätt, jag vet inte vilket, trivs jag bättre med folk omkring mig. Jag trivs bätte där det finns gatlampor, så man kan uppehålla sig utomhus även efter att solen gått ner. Jag trivs bättre där det finns kaffe tillgängligt i varje gathörn, för pulverkaffe smakar kattmat. Jag trivs bättre där folk inte känner alla de möter på gatan, för ärligt, jag personligen har ingen lust att stanna och prata med varenda människa på stan om ditt och datt. (Oftast utbyts information om hur mycket regn vi/grannen fick förra veckan, annat hett ämne är "har ni varit på baren nått sen sist?" eller "hur långt har ni kommit, ligger ni före oss, när börjar ni skörda, hur många tusen hektar med vete har ni i år?" Jag skiter fullständigt i svaren). jag trivs bättre där kläderna behåller den färgen de var i från början, istället för att snabbt tar en damm-brun färg från all lera här ute på landsbyggden. Jag trivs där folk ler oskyldigt till varandra på gatorna, och snabbt möts utan att stanna. Där folk är artiga men inte onödigt trevliga så det känns fejkat. Jag tror ni förstår poängen. I bilen hem från Sydney slog det oss - varken Fredrik eller jag är menade att vara bönder. På samma resa bestämde vi oss - vi flyttar in till staden och återgår till dem vi brukar vara, och trivs med att vara - kaffedrickarna, cafehängarna, restaurangperfektionisterna, stadsjoggarna som inte stannar vid rött vid övergångsställen utan spurtar, paret som ler och håller hand under gatöamporna på kvällspromenaden. Så. Bestämt. Det känns skönt. Sydney eller annan storstad, planen är inte riktigt fulländad ännu. Vi satte ut ett datum tre månader framåt, ett dstum som för mig kommer förändra livet jag lever nu. Tack och lov.

Jag borde kanske inte säga att jag inte har haft en trevlig tid på farmen, för det har jag, men jag har haft en ännu bättre tid i staden. Jag ska inte heller säga att jag ångrar mig, för det gör jag inte. Att ha bott mitt ute i ingenstans har gett mig andra perspektiv på Australien. Jag har sett tusentals kängrus, någon jag trodde existerade mestadels på film och delvis ute i skogen. Jag har fött upp griskultingar, jag har lärt mig köra både lastbil och traktor och bomullsplockare, jag har bott i mitt första egna hus, jag har haft en palm på gården, jag har odlat grönsaker som jag äter dagligen nu när dem växt upp, jag har suttit i timmar och gosat med ett nyfött lamm i famnen, jag har fått leva utan vatten då vattentanken plötsligt gapade tom i brist på regn, jag har sett dödliga ormar slingrar förbi, och jag har blivit stucken av världens giftigaste skorpion, vilket ledde till förlamad arm i fyra dygn. Jag har upplevt så mycket som jag aldrig hade upplevt om jag inte hade vågat testa något nytt och lämnat staden och kusten. Trots alla dessa fina upplevelser, att kunna höra vågorna slå mot klipporna och känna lukten av havet när jag vaknar på morgonen igen ska bli underbart. Mer än underbart. Nu har nedräkningen börjat, en gång för alla.