Andrahandssorteringen nästa

Så, då var jag inte längre Fredriks nummer 1. Jag har fallit ner till nummer 2 och tillhör numera andrahandssorteringen. Högst uppe på pallen har vi ingen mindre än - drrrr drrrr drrrrrrrrrrrrrr (alltså en trummvirvel) - den nya grannen Ben, aka Fredriks nya BFF (best friend forever!) Sanningen är hård som sten, som gjuten i betong. Min pojkvän hänger med våran medelålders granne efter jobbet, istället för att komma hem och pussas/äta/leva/sova/umgås. Jag är ganska säker på vad detta beror på: 1. Ben är gammal jägare och har en samling gevär. Om man är kompis med Ben får man följa med och skjuta kängru, räv, vildsvin och struts vid skymningen. Fredrik gillar uppenbart sånt, med tanke på att kvällarna jag spenderar ensam blir fler och fler. 2. Ben gillar både att dricka öl och att disskutera öl. Ölsorter, ölprovningar, ölutbyten, öltävlingar, ölhäng, ölkväll, efter-jobbet-öl, fotbolls-öl, vi-sköt-fem-kängrus-ikväll-öl. Alla sorters öl. Jag som varken dricker eller disskuterar öl faller därmed utanför öl-ramen ganska snabbt. 3. Ben är kille och Fredrik har nog saknat manliga vänner, efter att ha delat mitt och Mias umgänge under en längre pediod. Pedioden då vi bodde vid kusten. Det skulle inte förvåna mig om Fredrik har fått nog av brudar och plötsligt tar min hand och säger att han flyttar. Till grannhuset. Till Ben.

Pluset i att Fredrik uppehåller Ben är att ingen uppehåller Susy. Bens hund. Därför uppehåller hon sig nu hos mig. Imorse irrade Ben omkring utanför huset, runt, runt, runt, letade efter hans hund som rymt. Ingen hade någon aning och ingen visste vart hon var, så pojkarna gick förkrossade (nästan) till jobbet. Strax efter att de hade åkt lufsade Susy fram till min ytterdörr oc puffade lite på den så den öppnades, som om ingenting hänt. Hon lufsade mig hack i häl hela förmiddagen. Tävigt. Tätt. Hon sitter när man säger sitt och skäller när man säger skall. Och hon är definitivt inte människoätande, även om första anblicken ger det intrycket. Hon är mysig och vill ha sällskap, precis som jag. När jag skulle ut på en löptur fick Susy följa med, hon är ju ändå en jaktjund. Vi höll ett snabbt tempo och jag var glad över att Susy sprang precis intill mig hela tiden, så jag slapp oroa mig för att hon skulle rymma igen. Efter 45 minuter i stekhet sol kände jag mig matt, mins sagt. Susy sprang raskt vidare. Då jag hakade efter stannade hon snällt och väntade in mig. Fint uppträdande, fint beteende, fin hund. Efter löpturen hade vi dricka-vatten-tävling. Susy vann med 4 liter. Efter dagens äventyr är jag mindre ledsen över att Fredrik har övergett mig för "den nya grannen", och är nu redo att förhandla: Pojkvännen mot hunden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0