linaschultzberg

Huvudstaden i Australien är inte storslagen precis. Det är en mycket trevlig stad, liknar lite Örebro på något vis, men är inte hisnande fantastisk på något vis. Någonting som däremot är både hisnande och fantastiskt är parlamentshuset. En otrolig byggnad, med så mycket mer lagar, regler och normer på samma plats än vi någonsin kunnat fastställa i hela Svea rikes land tillsammans. En guidad tur i riksdagshuset räckte inte för Fredrik, så idag ska vi på årsöppningen av parlamentet, för att se premiärministern Julia Gillard och möjligen oppositionsledaren Tony Abbot tillsammans med landets övriga 150 parlamentariker i livesändning. Enligt informationsbyrån i parlamentshuset har vi action att vänta oss, där folk står och skriker på varandra, stampar argt i golvet när ingen lyssnar och kastar papper omkring sig i protest. Som ni märker, parlamentet i Australien är inte riktigt lika fjantigt som i Sverige. Inte lika stelt, lika mesigt, lika dött. Ingen här är likgiltig, alla vill ha sin röst hörd. Jag hoppas informationsgubben har rätt angående tempo och action, för att kompensera upp den urtrista morgonen jag kommer få genomlida på krigsmuseet först. Såja, nu skriker världens finaste pojk att krigsmuseet välkomnar oss med öppna armar, så det är väl bara att kliva ur bilen och strosa genom rum med kanoner och ubåtar ett tag för hjärtats skull nu. Hålla god min, le brett mot guiden, fråga väsentliga frågor om marinsoldaternas uppgifter, låssas vara måttligt intresserad. Bara för att. Bara för att kanske sedan kunna locka med Fredrik på någon av mina favoritaktiviteter i senare skede. Balettakademins årsföreställning i Sydney operahus, möjligen?