Snorkling med rockor och andra små fisk
Uppdateringen kommer denna vackra dag ifrån vårat mobila hem och en plats vid namn Batemans bay. Vi stannade till på en rastplats för övernattning strax utanför just Batemans bay, där mobil uppkoppling och internet lovades högt och heligt, men inget dera gick sig för. Därför kommer detta inlägg en dag försenat, men som det är sagt allt för många gånger tidigare, ett "bättre sent än aldrig" uttryck. I skrivande stund har jag en känsla av att nästan explodera, på grund utav alla saker och upplevelser jag har att berätta från gårdagens äventyr. Vi började resan från Bombi igår morse med inställning på att komma nästan hela vägen till huvudstaden Canberra innan dagens slut, med fåtal stopp och pauser efter vägen. Det gick inte riktigt efter planerna och dagen lärde oss två viktiga saker: 1. Planera inte hela raka resrutten i förväg. (Du missar alla godbitar om du inte stannar och frågar lokalbefolkningen om godbitarna som bjuds på) 2. Försök inte snorkla med skäggstubb. (Det läcker in vatten i cyklopet fortare än du anar, vilket är ett störande moment när du försöker njuta av allt det vackra under vattenytan, menar Freddan).
Första stoppet på dagens resa blev Kiama med sitt berömda "blowhole" (Kan man översätta det till blåshål, mån tro?) Hur som helst, en smal grotta in i berget precis vid havskanten sprutar under rätta väderförhållanden vatten från havet 60 meter rakt upp i luften genom ett annat hål i berget. En fantastisk show att se, när det faktiskt blåste rejält när vi var där. Kineser och japaner med kameror precis överallt. Själv valde jag att låna en bild från Google. Min Ipad tillåter fortfarande inte att ladda upp bilder på blogg.se, så bild på blowhole kommer senare. Alternativt, sök på Kiama blowhole på google.
Vi tuffade vidare mot Seven mile beach, och jo, det är faktiskt sju miles av sandstrand och turkosa vatten just utanför Seven mile beach naturreservat, där vi lagade lunch och emot lagen stal små snäckor från stranden.
Dagens andra höjdpunkt var Hyams beach i Jervis bay, där man kunde njuta av både världens (jo, det är sant!) vitaste sandstrand och underbar snorkling i viken på samma gång. Vi snorklade lite på måfå i det kristallklara vattnet först, Fredrik mycket längre ut än jag vågade bege mig. En annan kille med snorkel simmade upp brevid Fredrik och pekade lite hit och dit, sedan simmade dem tillsammans iväg långt långt bort, mer under än över vatten, och såg fokuserade ut på något vis. Efter ett tag kom en otroligt lycklig kille upp i viken, med det största leendet jag någonsin sett. Fredrik hade simmat precis brevid en en meter i diameter stor rocka. (Ni vet den där stora platta fisken med svans som man kan klappa på Kolmården om man vågar, men som sticker dig med sin farliga svans om du retar den). Efter att han berättat att det var det häftigaste man kunde vara med om i snorkelväg tvingade jag honom att ta med mig ut i vattnet igen. För att kanske möjligen se en till rocka. Och inte illa pinkat, för det tog inte mer än några minuter för att även jag fick en livs levande rocka. "Åh herregud vad häftigt och "simma för livet" gick snabbt igenom mitt huvud samtidigt. Efter att ha tittat lite för länge på en rocka i ett öppet hav bestämde vi oss för att simma in och låta hjärtat gå tillbaka till att slå i normalfart igen. Och givetvis är djuren bra mycket kusligare/skräckinjagande/häftigare i vilda vatten än vad dem är i Kolmårdens trygga lilla bassäng.
Första stoppet på dagens resa blev Kiama med sitt berömda "blowhole" (Kan man översätta det till blåshål, mån tro?) Hur som helst, en smal grotta in i berget precis vid havskanten sprutar under rätta väderförhållanden vatten från havet 60 meter rakt upp i luften genom ett annat hål i berget. En fantastisk show att se, när det faktiskt blåste rejält när vi var där. Kineser och japaner med kameror precis överallt. Själv valde jag att låna en bild från Google. Min Ipad tillåter fortfarande inte att ladda upp bilder på blogg.se, så bild på blowhole kommer senare. Alternativt, sök på Kiama blowhole på google.
Vi tuffade vidare mot Seven mile beach, och jo, det är faktiskt sju miles av sandstrand och turkosa vatten just utanför Seven mile beach naturreservat, där vi lagade lunch och emot lagen stal små snäckor från stranden.
Dagens andra höjdpunkt var Hyams beach i Jervis bay, där man kunde njuta av både världens (jo, det är sant!) vitaste sandstrand och underbar snorkling i viken på samma gång. Vi snorklade lite på måfå i det kristallklara vattnet först, Fredrik mycket längre ut än jag vågade bege mig. En annan kille med snorkel simmade upp brevid Fredrik och pekade lite hit och dit, sedan simmade dem tillsammans iväg långt långt bort, mer under än över vatten, och såg fokuserade ut på något vis. Efter ett tag kom en otroligt lycklig kille upp i viken, med det största leendet jag någonsin sett. Fredrik hade simmat precis brevid en en meter i diameter stor rocka. (Ni vet den där stora platta fisken med svans som man kan klappa på Kolmården om man vågar, men som sticker dig med sin farliga svans om du retar den). Efter att han berättat att det var det häftigaste man kunde vara med om i snorkelväg tvingade jag honom att ta med mig ut i vattnet igen. För att kanske möjligen se en till rocka. Och inte illa pinkat, för det tog inte mer än några minuter för att även jag fick en livs levande rocka. "Åh herregud vad häftigt och "simma för livet" gick snabbt igenom mitt huvud samtidigt. Efter att ha tittat lite för länge på en rocka i ett öppet hav bestämde vi oss för att simma in och låta hjärtat gå tillbaka till att slå i normalfart igen. Och givetvis är djuren bra mycket kusligare/skräckinjagande/häftigare i vilda vatten än vad dem är i Kolmårdens trygga lilla bassäng.
Kommentarer
Trackback
