16 dagar kvar
Gårdagen spenderades i Goondiwindi town pool, med picknick och glass. Lek och mys. Och givetvis allt för många timmar solsken, för idag skriker barnen av smärta så fort man nuddar dem. Faktiskt till och med innan man hinner nudda dem, i förberedelse och kanske varning om att man bör låta bli om man inte vill bli en högt hatad barnflicka. När man tittar på deras solbrända ryggar förstår man varför, och jag har på eget bevåg bestämt att det är slut med solskyddsfaktor 30+ för mina kräftliknande aussie-knattar. Vi införskaffar solskydd 100,och det med baska. Finns det ens att få tag på lagligt? Vi får hoppas så, för att ha samma färg (rosa/röd) på baddräkten som på huden måste vara både pinsamt och smärtsamt.
I nuläge sitter jag på altanen och njuter av nytvättat hår och en kopp jättestarkt (för alla är vi trötta efter åtta timmars simning igår!) kaffe. Och angående håret som är nytvättat och luktar ljuvligt - jag kan med gott samvete sitta kvar här ett tag och just NJUTA, för att få håret rent när man bor här ute på landet är ingen dans på rosor precis. Jag kan förklara: vattnet i duschen är vatten från en lortig och väldigt brun damm, då det tillhör ovanligheten (och dessutom överklassens folk) att pumpa upp vatten från berggrunden i Australien. Folket här ute verkar inte bry sig det minsta över att vattnet stinker kobajs när de duschar, men invandrare som jag är är jag lite missnöjd över just det faktum att det inte finns lika mycket vatten under jord att tillgå här i Australien, som i Sverige. Så, vi duschar i brunt vatten, och dem är nöjda medan jag känner mig lite extra fin i kanten när jag nästan spyr av lukten och suckar åt att behöva tvätta mig med vatten som inte ens är rent. För vad är meningen med att försöka bli ren, om man inte har rent vatten? har jag frågat mig själv (och andra för den delen) många gånger dem senaste sex veckorna... Hur som helst, den extra lilla detaljen med detta är att man inte kan tvätta håret i vattnet från dammen. Inte ens urbefolkningen gör det, så att säga. (Det stinker och blir konstigt, nästan geleaktigt, om man vill trotsa urminnestiders fakta och testa själv) Så, du tar din lilla hink med uppsamlat regnvatten om du önskar en hårtvätt. Och givetvis en kopp. Tvättar håret som vanligt och öser med koppen ur hinken för att skölja skummet bort. Klar. Ren. Det funkar, men det tar sin lilla tid och är besvärligt. På vintern är denna taktik iskall men genomförbar.
Men inte ens nu verkar befolkningen höja ett ögonbryn i förundran eller förvånan. Nej, det här lever dem med, och tycker att rent vatten i duschen/tvättmaskinen/kranen/ är överklass och rena rama lyxen. "Toughen up, Lina" (Var inte så mesig/tuffa till dig) hörde jag hela min första vecka här ute på landet, och visst får man go with the flow och anpassa sig här ute, absolut. Jag badar dagligen i en damm där man inte kan se sin egen hand ens en centimeter under vattenytan, och jag duschar givetvis i lortvatten också. Trots det, jag är inte den där stålbruden än. Hon som älskar livet in the ourback. Jag tycker i ärlighetens namn att det är bisarrt att behöva stinka mögel när man kliver ut ur duschen, jag tycker verkligen det. Med glädje räknar jag nu ner till flytten. 16 simpla (och lortiga) dagar kvar.
I nuläge sitter jag på altanen och njuter av nytvättat hår och en kopp jättestarkt (för alla är vi trötta efter åtta timmars simning igår!) kaffe. Och angående håret som är nytvättat och luktar ljuvligt - jag kan med gott samvete sitta kvar här ett tag och just NJUTA, för att få håret rent när man bor här ute på landet är ingen dans på rosor precis. Jag kan förklara: vattnet i duschen är vatten från en lortig och väldigt brun damm, då det tillhör ovanligheten (och dessutom överklassens folk) att pumpa upp vatten från berggrunden i Australien. Folket här ute verkar inte bry sig det minsta över att vattnet stinker kobajs när de duschar, men invandrare som jag är är jag lite missnöjd över just det faktum att det inte finns lika mycket vatten under jord att tillgå här i Australien, som i Sverige. Så, vi duschar i brunt vatten, och dem är nöjda medan jag känner mig lite extra fin i kanten när jag nästan spyr av lukten och suckar åt att behöva tvätta mig med vatten som inte ens är rent. För vad är meningen med att försöka bli ren, om man inte har rent vatten? har jag frågat mig själv (och andra för den delen) många gånger dem senaste sex veckorna... Hur som helst, den extra lilla detaljen med detta är att man inte kan tvätta håret i vattnet från dammen. Inte ens urbefolkningen gör det, så att säga. (Det stinker och blir konstigt, nästan geleaktigt, om man vill trotsa urminnestiders fakta och testa själv) Så, du tar din lilla hink med uppsamlat regnvatten om du önskar en hårtvätt. Och givetvis en kopp. Tvättar håret som vanligt och öser med koppen ur hinken för att skölja skummet bort. Klar. Ren. Det funkar, men det tar sin lilla tid och är besvärligt. På vintern är denna taktik iskall men genomförbar.
Men inte ens nu verkar befolkningen höja ett ögonbryn i förundran eller förvånan. Nej, det här lever dem med, och tycker att rent vatten i duschen/tvättmaskinen/kranen/ är överklass och rena rama lyxen. "Toughen up, Lina" (Var inte så mesig/tuffa till dig) hörde jag hela min första vecka här ute på landet, och visst får man go with the flow och anpassa sig här ute, absolut. Jag badar dagligen i en damm där man inte kan se sin egen hand ens en centimeter under vattenytan, och jag duschar givetvis i lortvatten också. Trots det, jag är inte den där stålbruden än. Hon som älskar livet in the ourback. Jag tycker i ärlighetens namn att det är bisarrt att behöva stinka mögel när man kliver ut ur duschen, jag tycker verkligen det. Med glädje räknar jag nu ner till flytten. 16 simpla (och lortiga) dagar kvar.
Kommentarer
Trackback
