Ändrade planer och kackel i baksätet
Så, det gick inte riktigt som planerat när jag skulle lämna in bilen på verkstaden över dagen i tisdags förmiddag. Det spöregnade när jag lämnade huset vid sex på morgonen, så fina Fredrik gjorde mig sällskap på resan istället för att jobba. Vi lämnade in bilen, och var beredda på att hämta upp den några timmar senare, efter att vi glatt strosat genom staden och bilen fått det den behöver, blivit ompysslad med extra kärlek och omtanke inför den stora resan som börjar imorgon (lördag). Men nej, vi åkte inte hem i bilen. Vi åkte hem i en vrålsnygg ford, lika snabb som charmig, istället. När vi fick veta att bildelarna som behövdes bytas ut skulle behöva beställas från landet långt bortom svor Fredrik i trettio minuter, sen ringde vi försäkringsbolaget som berättade att vi kunde hämta upp envhyrbil utan hyra på närmaste biluthyrning. Då skrattade iv i trettio minuter som kompensation till den tidigare gråtfärdiga halvtimmen, och hämtade sen ut en gratis Ford Falcon av finaste sportmodell, innan vi brummade hemåt. Vi bråkade om vem som skulle få äran att köra pärlan hem, (som vi för övrigt funderar på att köpa nu!) och beslutade att 30minuter mitt i storstaden var lika mycket värt som tre timmar på en ödslig motorväg i mörkret. Jag fick stadskörningen.
Väl hemma började jag flyttlådepackningen, som jag trodde skulle ta en evighet. Det mesta åkte i soporna, allt från brödrostar och prydnadskuddar till oöppnade mjölförpackningar och blommor, med krukor och allt. En annan del packades in i bilen, och jag insåg ganska snabbt att våran hyrbil är väldigt mycket mindre än den normala bilen vi har. Jag slängde lite skedar och sånt där man ändå inte behöver såsom elvispen och ungsformen, i förhoppning om lagom mycket utrymme. Vid lunchtid märkte jag att ja hade slängt en mer änvälbehövlig kastrull, och tvingades koka potatis i en stekpanna. Med mycket krångel och ett beslut om att potatisen måste skäras i mindre bitar för att få plats under vattenytan bubblade den på, låga kanter på mitt kokkärl eller ej. Därefter bestämde jag att jag kan nog slänga allla andra kökssaker också, medan jag tänkte att "stekpannan är det enda vettiga att ta med, den funkar tydligen till det mestaoch tar inte allt för mycket plats imin redantill brädden proppade bil. Det sista smusslet ska packas in idag, möjligen i framsätet eftersom det är det enda utrymmet som fortfarande är relativt tomt. Nu ska jag föra Fredrik in i duschen, så jag utan tjaffs kan packa ner hans rakgrejer i det enda lediga utrymmet därefter -handskfacket. Jag kommer att få stapla kuddar och täcken under min egen stjärt för att ens få dem med mig, så passagerarsätet är inte längre det man drömmer om, trots sina 164cm från topp till tå. Precis som vanligt ser det ut som att familjen taikon är på genomresa när jag flyttar. Det bästa med Fredrik är att det rör honom inte det minsta att hans flickvän samlar på snäckor och kaffekoppar med fina mönster, som givetvis ska med i packningen, oh nej. Det värsta med Fredrik är att han försöker få plats med ett utav våra höns, mitt ibland denna redan för stora packning. Han har testat ut en fågelbur och allt, klappat och klart skulle man kunna säga. Vi får se hur det blirmed allt, imorgon bär det iallafall iväg, halleluja och prisa gud. Önska oss lycka till på vansinnesresan.
Väl hemma började jag flyttlådepackningen, som jag trodde skulle ta en evighet. Det mesta åkte i soporna, allt från brödrostar och prydnadskuddar till oöppnade mjölförpackningar och blommor, med krukor och allt. En annan del packades in i bilen, och jag insåg ganska snabbt att våran hyrbil är väldigt mycket mindre än den normala bilen vi har. Jag slängde lite skedar och sånt där man ändå inte behöver såsom elvispen och ungsformen, i förhoppning om lagom mycket utrymme. Vid lunchtid märkte jag att ja hade slängt en mer änvälbehövlig kastrull, och tvingades koka potatis i en stekpanna. Med mycket krångel och ett beslut om att potatisen måste skäras i mindre bitar för att få plats under vattenytan bubblade den på, låga kanter på mitt kokkärl eller ej. Därefter bestämde jag att jag kan nog slänga allla andra kökssaker också, medan jag tänkte att "stekpannan är det enda vettiga att ta med, den funkar tydligen till det mestaoch tar inte allt för mycket plats imin redantill brädden proppade bil. Det sista smusslet ska packas in idag, möjligen i framsätet eftersom det är det enda utrymmet som fortfarande är relativt tomt. Nu ska jag föra Fredrik in i duschen, så jag utan tjaffs kan packa ner hans rakgrejer i det enda lediga utrymmet därefter -handskfacket. Jag kommer att få stapla kuddar och täcken under min egen stjärt för att ens få dem med mig, så passagerarsätet är inte längre det man drömmer om, trots sina 164cm från topp till tå. Precis som vanligt ser det ut som att familjen taikon är på genomresa när jag flyttar. Det bästa med Fredrik är att det rör honom inte det minsta att hans flickvän samlar på snäckor och kaffekoppar med fina mönster, som givetvis ska med i packningen, oh nej. Det värsta med Fredrik är att han försöker få plats med ett utav våra höns, mitt ibland denna redan för stora packning. Han har testat ut en fågelbur och allt, klappat och klart skulle man kunna säga. Vi får se hur det blirmed allt, imorgon bär det iallafall iväg, halleluja och prisa gud. Önska oss lycka till på vansinnesresan.
Kommentarer
Trackback
