Morgonstund har guld i mund.
Så sant som någon har sagt det, för en morgonstund har visst alltid guld i mund, (förutom för den som vaknar på fel sida, givetvis) har jag märkt lagom så här in i vuxenåren. Och klockan slår tio strax efter jag påbörjar min tredje, och absolut sista, kopp kaffe för dagen. Jag pustar ut och ler i min ensamhet. Jag är tillbaka till mina ensamma mysmorgonstunder, med frukost allena och bloggning i pyjamas till nära inpå lunchtid. Sista dagen är jobbad i fredags, sista veckan på farmen är påbörjad idag (måndag) och första äventyret på en lång lång tid är nu så nära att man nästan kan ta på det (med start lördag).
Vi kom till Australien för tio månader sedan, med en varsin ryggräck proppad till både brädden och höjden, men lämnar destination "farmen" med så bra mycket mer än ni någonsin kan inbilla er. Jag har packning av ett hus med fyra rum och kök som högsta prioritet denna vecka, medan Fredrik tjänar sina sista dollar för en lång tid framöver. Vi har lyckats sälja allt vi har som är av större värde, det vill säga extrabilen, tvn och digitalboxen, jippi. Vi är lika nöjda med dem där extra dollarna i reskassan som Baloo i djungelboken är nöjd med allt som livet ger, så att säga.
Idag sitter jag och funderar på om det är någonting viktigt vi har missat i våran planering angående den framtida resan, med start om exakta 5 dagar. Jag kan inte komma på en enda utebliven detalj. Kanske för att planeringen inte alls är en planering, utan innehåller mest en resrutt och inget mer. Vi kommer kunna ta livet precis som det kommer, inte ha några som helst krav eller tidsplaneringar att följa eller rätta oss efter, bara njuta av att vara tillsamman på denna underbara resa vi valt att göra. Den planerade resrutten är Goondiwindi-Sydney genom inlandet. Från Sydney till Melbourne, hela vägen efter kusten. Melbourne till Adelaide, fortfarande efter kusten. Och sista slutspurten från Adelaide till Perth när den dagen kommer. Ett par månader i bil ungefär, det ska nog räcka för att kunna se det mesta av allt det vackra som Australiens kust erbjuder däremellan. Hoppas jag. Kritvita sandstränder, snorkling i turkosa vatten, papegojor i träden, delfiner i vattenbrynet, ostbricka och kex på en filt vid en solnedgång, med någon du älskar mer än du trodde det var möjligt att älska en annan människa. Lite så ser min framtid ut, och jag klagar inte det minsta över vad jag gör och vem jag är i detta läge. Nej, nu lever vi livet på riktigt. Tänjer alla gränser och njuter lite extra.
Vi kom till Australien för tio månader sedan, med en varsin ryggräck proppad till både brädden och höjden, men lämnar destination "farmen" med så bra mycket mer än ni någonsin kan inbilla er. Jag har packning av ett hus med fyra rum och kök som högsta prioritet denna vecka, medan Fredrik tjänar sina sista dollar för en lång tid framöver. Vi har lyckats sälja allt vi har som är av större värde, det vill säga extrabilen, tvn och digitalboxen, jippi. Vi är lika nöjda med dem där extra dollarna i reskassan som Baloo i djungelboken är nöjd med allt som livet ger, så att säga.
Idag sitter jag och funderar på om det är någonting viktigt vi har missat i våran planering angående den framtida resan, med start om exakta 5 dagar. Jag kan inte komma på en enda utebliven detalj. Kanske för att planeringen inte alls är en planering, utan innehåller mest en resrutt och inget mer. Vi kommer kunna ta livet precis som det kommer, inte ha några som helst krav eller tidsplaneringar att följa eller rätta oss efter, bara njuta av att vara tillsamman på denna underbara resa vi valt att göra. Den planerade resrutten är Goondiwindi-Sydney genom inlandet. Från Sydney till Melbourne, hela vägen efter kusten. Melbourne till Adelaide, fortfarande efter kusten. Och sista slutspurten från Adelaide till Perth när den dagen kommer. Ett par månader i bil ungefär, det ska nog räcka för att kunna se det mesta av allt det vackra som Australiens kust erbjuder däremellan. Hoppas jag. Kritvita sandstränder, snorkling i turkosa vatten, papegojor i träden, delfiner i vattenbrynet, ostbricka och kex på en filt vid en solnedgång, med någon du älskar mer än du trodde det var möjligt att älska en annan människa. Lite så ser min framtid ut, och jag klagar inte det minsta över vad jag gör och vem jag är i detta läge. Nej, nu lever vi livet på riktigt. Tänjer alla gränser och njuter lite extra.
Kommentarer
Trackback
