On the road again
Roadtripen startade, efter många om och men, igår eftermiddag. Med pirr i magen och lyckoruset i huvud, med blandning av förkylningshuvudvärk och halsont, lämnade vi en gång för alla en farm långt långt borta från verkligheten. Vi rullade efter stora förseningar på grund utav översvämningar på vägarna in i Toowomba strax efter att bilmekanikern stängt för dagen, och åter igen fick vårat försäkringsbolag så snällt ta upp trollstaven och vifta fram en lösning. Jo, dem är faktiskt fantastiska vårat försäkringsbolag, för bara efter bara ett snabbt samtal hade dem förlängt våran gratis hyrbil med några dagar och bokat ett gratis hotell för natten.
Fredrik har blivit helt manisk på grund utav denna försäkringsvåg som vi har glidit på i några dagar nu, så plötsligt vill han skaffa alla försäkringar möjliga nu, för att alltid vara på den säkra (och i krissituationer otroligt sköna) sidan. Jag håller med om att det är skönt att någon alltid kan hjälpa dig när planen, eller kammremmen på bilen för den delen, spricker. Trots det tror jag att han måste begränsa sig lite, kanske plocka bort husdjursförsäkringen ur planen iallafall. Vi har ju ändå inga djur i nuläga, så det känns lite lagom onödigt enligt mig. "Tänk vad skönt det är med försäkringar ändå" menar Fredrik på. Skämt å sido, men tack för allt än en gång kära försäkringsbolag NRMA Australia.
Med dunderförkylningen orvar somnade jag igår på Best Western Appelgum strax innan sju på kvällen, exkta trettio minuter efter gårdagens aningen sena lunch. Jo, det är sant, vi åt lunch kl halv sju, men lite så blir dagen ibland, när man är "on the road again", så att säga. Imorse kokade Fredrik te till min onda hals, och jag är glad att jag har honom. Underbara fina Fredrik.
Jag är också glad över att han kör så stadigt, min underbara fina, när vi nu sitter i bilen på en motorväg mitt i ingenstans förutom mitt i spöregnet i och för sig. På väg ner mot Sydney och Australiens största stad. Med mina beräkningar bör vi hamna mitt i storstadstumultet kring kl 02.00 inatt om vi kör non-stop hela vägen, så möjligen stannar vi någonstans halvvägs genom natten, trots Fredriks suckande och uttalande om att det är synd att försäkringsbolaget inte lika smidigt kan boka och betala även den kommande nattens boende.
Med dunderförkylningen orvar somnade jag igår på Best Western Appelgum strax innan sju på kvällen, exkta trettio minuter efter gårdagens aningen sena lunch. Jo, det är sant, vi åt lunch kl halv sju, men lite så blir dagen ibland, när man är "on the road again", så att säga. Imorse kokade Fredrik te till min onda hals, och jag är glad att jag har honom. Underbara fina Fredrik.
Jag är också glad över att han kör så stadigt, min underbara fina, när vi nu sitter i bilen på en motorväg mitt i ingenstans förutom mitt i spöregnet i och för sig. På väg ner mot Sydney och Australiens största stad. Med mina beräkningar bör vi hamna mitt i storstadstumultet kring kl 02.00 inatt om vi kör non-stop hela vägen, så möjligen stannar vi någonstans halvvägs genom natten, trots Fredriks suckande och uttalande om att det är synd att försäkringsbolaget inte lika smidigt kan boka och betala även den kommande nattens boende.
Kommentarer
Trackback
