Polis, polis, potatisgris.

Fredrik avslutade sitt 2011 med en polisutredning, tro det eller ej. (Jag slutade mitt minst lika våldsamt, men det får ni höra om i senare inlägg) Dagen innan nyår, när vi var påväg hem från mataffären, körde en polisbil upp bakom oss med blåljus och sirener. Fredrik kunde inte se någonting som han hade gjort fel, så vi fortsatte köra, svängde lite in mot kanten för att polisbilen skulle kunna komma förbi och ta upp jakten med den han verkligen jagade. När han inte körde om fastän det fanns plats för en extra bil i sidled med stor marginal började Fredrik fatta vinken och stannade därmed bilen. Jag hoppades i den stunden att polisen skulle köra om oss, men istället stannade den hastigt strax bakom oss. En kvinnlig polis klev raskt ur och bad Fredrik göra detsamma. "What's your name sir?", "I need your license sir." "Why is your car not registered sir?", "Have you been drinking alkohol sir?" och "Is this really your car sir?" följde. Fredrik svarade nervöst. Jo, jag är nykter, nej du kan inte få mitt körkort för det har inte kommit med posten än, och jo, bilen är registrerad på mig men i en annan delstat tyvärr, och ja jag har ett ägarbevis i handskfacket. Efter ett alkoholtest och massa papper påskrivna önskade hos oss gott nytt år och bad Fredrik sätta igång lamporna på bilen innan han åkte vidare, eftersom de var mörkt och det hade varit anledningen till att hon stoppade oss från början. (Lamporna på bilen startas inte automatiskt här som på svenska bilar, så han hade helt enkelt glömt att sätta igång dem när vi åkte ifrån affären strax innan). Att han sedan hade ett sprillans nytt australiensiskt körkort påväg på posten gjorde inte saken bättre, för hela historian om försenat körkort, bil registrerad på andra sidan landet och nytt bilköp lät som en stor fet lögn även om de var en ren och klar sanning. Hon valde att utreda körkortsfrågan senare genom polisens databas. Fredrik pustade ut och vi åkte hem. Att han stoppades tre gånger till på de två kommande dagarna i alkoholkontroller var bara komiskt och lite löjligt men ack så sant.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0