linaschultzberg

Igar hade jag lilltjejen (10 ar) for mig sjalv, da storasyster sov over hos en kompis inne i stan. Vi hade en urmysig dag, med bakning, simning, bradspel i massor och pratstunder i mangder. Vi spelade Wii (baseboll, golf, konstakning, slalom, bowling, frisbee, allt du kan tanka dig tammefan) i flera timmar, sa nu kan jag knappt lyfta en vattenkokare fylld till bradden pa grund utav traningsvark i de stackars armmusklerna. Men det gor ingenting alls, for gardagen var min basta dag som nanny. Utan tvekan. Ingen skrek eller grinade pa hela dagen, vilket far mig att le. Och fundera. Hur kan systrar ga varandra pa nerverna sa otroligt mycket att hela varlden gar under sa fort den befinner sig i samma rum? Hur kan denna trista, jobbiga och svarta varld bli himmelriket sa fort man splittar pa systrarna, om sa bara for en dag? Beror denna eviga fajt, dem emellan, pa uttrakade barn? Beror detta eviga brak pa att dem har trottnat pa att gora ingenting, har ute dar dem bor? Jag minns mitt sommarlov som den basta tiden pa aret, det roligaste veckorna i livet, sa jag blir forvanad over hur dessa tjejer kan hata det sa mycket. Samtidigt vet jag varfor dem hatar det, brakar pa varandra for att ha nagonting att gora, vill tillbaka till skolan sa snabbt som mojligt: det finns inte mycket att underhalla sig med har ute. Inte ett helt sommarlov, iallafall. Det gar att leka pa garden, men det finns ingen att leka med. Det gar att baka, men sen finns det allt for mycket kakor i kylen att nagon masta satta stopp for masstillverkningen. Det gar att aka fyrhjuling, men det ar inte langre intressant, efter 12 ar har ute. Det gar att simma, fiska kraftor, spela spel, pyssla och bygga kojor, men efter 10 veckor av dagar som ser exakt likadana ut kanns till och med det urtrist. Utan vanner att leka med blir livet trakigt och sommarlovet langsamt, den saken ar saker. Harmed lovar jag att mina kommande barn aldrig i hela sitt liv ska behova bo sahar isolerat i fran omvarlden. Nagonsin. Mina barn ska fa njuta av sina sommarlov, precis sa som jag gjorde. Leka med alla sina kompisar, och kanna att dem har den basta tiden i sitt liv nar solen gar ner och dem sitter och viskar hemlisar till varandra i ett talt uppslaget langst bort i tradgården. (For inga smatjejer vagar talta pa egen hand langt hemifran, really).